Rättsfall
| Finland
| 285/19
| 6/18/2019
Frågan i marknadsdomstolens avgörande 285/19 (dnr 2018/29), som meddelades den 18 juni (2019) var om Telia Finland Abp:s överförings- eller sändningsverksamhet via nätverk utgjorde sådan överföring till allmänheten som avses i upphovsrättslagen 25 h § och 25 i § och som ger upphovsrättsinnehavaren rätt till ersättning.
Telia Finland Abp hade i sitt nätverk genom kabeltelevisions- och IPTV-teknik överfört en sändningssignal för inhemska fritt mottagbara televisionskanaler. Televisionsutsändningarna överfördes med oförändrat innehåll och samtidigt som de marksända televisionsutsändningarna.
Käranden Kopiosto ansåg att Telias verksamhet utgjorde vidaresändning av en marksänd televisionsutsändning. Kopiosto yrkade att marknadsdomstolen skulle fastställa att Telias verksamhet var sådan vidaresändning av utsändning som avses i upphovsrättslagen (404/1961) och att detta utgjorde ett i intrång i de rättigheter som innehades av upphovspersonerna som Kopiosto företrädde. Som skälig ersättning för upphovsrättsintrång krävde Kopiosto 11 500 000 euro. Vidare yrkade Kopiosto att Telia skulle betala minst 4 200 000 euro i ersättning enligt upphovsrättslagen 25 i § 2 mom. för vidaresändning av verk eller framföranden som ingår i televisionsutsändningar från och med 1.6.2015.
Svaranden Telia yrkade att talan skulle avvisas eftersom Kopiosto saknade saklegitimation (talerätt) och verksamheten ifråga var inte vidaresändning. Televisionsbolagen som Telia hade ingått avtal med hade skaffat sändningsrättigheterna och ansvarade för att ersättningar betalades till upphovsrättsinnehavarna.
Vad gällde saklegitimationen konstaterade marknadsdomstolen att Kopiosto i egenskap av godkänd organisation för avtalslicens hade en allmän saklegitimation enligt upphovsrättslagen 25 i § och 26 § att företräda upphovspersonerna inom organisationens områden och kräva ersättning för vidaresändning av verk eller närstående rättigheter. En separat bedömning av saklegitimationen behövde göras i fråga om rätten att föra talan om upphovsrättsintrång och skälig ersättning som grundar sig på sådan kränkning. Av upphovsrättslagen framgår inte direkt om saklegitimation existerar i situationer där en avtalslicensorganisation i eget namn för talan om fastställelse av upphovsrättsintrång och rätt till skälig ersättning. På basis av upphovsrättslagen och EU-rätten i form av direktiv 2004/48/EG och EU-domstolens dom i målet C-521/17 SNB-REACT ansåg marknadsdomstolen att Kopiosto inte hade saklegitimation att föra talan om upphovsrättsintrång om inte den ursprungliga rättsinnehavaren hade överlåtit sina ensamrättigheter till Kopiosto. I fråga om det material som tvisten gällde hade tillräcklig utredning om överlåtelse av rättigheter inte framlagts. Av förbudet mot processmandat följer att parterna i ett tvistemål inte kan skapa en ställning för tredje man att i eget namn föra talan om en parts rätt. Inga undantag till denna huvudregel var tillämpliga i ärendet (HD 2018:8; HD 2004:18; HD 1989:87). Till dessa delar avvisades talan.
När det gällde påståendet om vidaresändning konstaterade marknadsdomstolen att upphovspersonens ensamrätt omfattar överföring eller sändning i kabelnät till allmänheten av televisionsutsändningar där verk eller närstående rättigheter som skyddas av upphovsrätt ingår. Sådan verksamhet förutsätter samtycke eller så ska ersättning betalas till upphovsrättsinnehavaren. I fråga om vidaresändning av sådana televisionsutsändningar var de relevanta bestämmelserna i ärendet 25 h § och 25 i § i upphovsrättslagen.
I satellitdirektivet (93/83/EEC) definieras vidaresändning via kabel som en samtidig, oförändrad och oavkortad vidaresändning till allmänheten av en ursprunglig televisionssändning via kabel. Eftersom det i ärendet var fråga om överföring inom en medlemsstat var direktivet inte tillämpbart annat än som vägledning för tolkning av begreppet vidaresändning.
Marknadsdomstolens slutsats blev att endast en sådan överföring av en ursprunglig utsändning som är avsedd att direkt tas emot av allmänheten kan utgöra en vidaresändning. Eftersom televisionsutsändningssignalen som överfördes i Telias nätverk kom från en skyddad anslutning från televisionsbolagen och inte från den marksända televisionsutsändningssignalen, riktade sig Telias verksamhet inte mot den ursprungliga televisionsutsändningen. Därmed var det inte fråga om en sådan vidaresändning enligt upphovsrättslagen av en ursprunglig utsändning som är avsedd att tas emot av allmänheten. Förekomsten av andra parallella televisionsutsändningar eller likheter i programutbudet hade inte relevans för den upphovsrättsliga bedömningen av Telias verksamhet enligt marknadsdomstolen.
Marknadsdomstolen avslog Kopiostos fastställelse- och ersättningsyrkanden och beslutade att Kopiosto skulle stå för Telias rättegångs- och partskostnader.
Avgörandet finns publicerat i sin helhet på finska på marknadsdomstolens hemsida. Ett kortare referat på finska publicerades 18.6.2019 i anslutning till nätpublikationen IPRinfo.
