Rättsfall
| Sverige
| PMT 1473-18
| 7/15/2019
En juninatt år 2010 utspelade sig en händelse på Kungsgatan i Stockholm som i nyhetsmedia kommit att kallas ”järnrörsskandalen” eller, sedermera, ”järnrörsmålet” när domstolarna fått anledning att i vissa hänseenden pröva vad som förekommit.
Informationsfrihet eller respekt för upphovsrätten – järnrörsfilmen redo för Högsta domstolens prövning
Svea hovrätt, Patent- och Marknadsöverdomstolen, dom 2019-07-15, Mål nr PMT 1473-18
Saken
En juninatt år 2010 utspelade sig en händelse på Kungsgatan i Stockholm som i nyhetsmedia kommit att kallas ”järnrörsskandalen” eller, sedermera, ”järnrörsmålet” när domstolarna fått anledning att i vissa hänseenden pröva vad som förekommit.
Den dåvarande sverigedemokratiske riksdagsmannen Kent Ekeroth, tillika SD:s rättspolitiska talesperson och ledamot av riksdagens justitieutskott, hade spelat in en film på Kungsgatan med sin mobiltelefon (”Mobilfilmen”) som återgav ett handgemäng eller palaver mellan olika personer. Ett två minuter långt klipp med olika sekvenser av Mobilfilmen kom sedermera att ingå i en film som redigerades och offentliggjordes den 14 september 2010 av Sverigedemokraterna (”SDfilmen”).
SD-filmen offentliggjordes med Kent Ekeroths samtycke och lades ut på Sverigedemokraternas officiella YouTubekanal. AB Kvällstidningen Expressen tillgängliggjorde via www.expressen.se från den 14–16 november 2012 tre längre och oredigerade sekvenser av Mobilfilmen utan Kent Ekeroths samtycke. Dessa sekvenser ingick inte i SD-filmen och hade inte tidigare offentliggjorts. SVT hade därefter från dessa sekvenser genom överföring till allmänheten tillgängliggjort såväl stillbilder som filmklipp ur Mobilfilmen i TV (SVT1, SVT2 och SVT24) och på internet (svt.se och svtplay.se) utan att inhämta Kent Ekeroths samtycke. Kent Ekeroth hade ostridigt rätt till Mobilfilmen såsom en ljud- och bildupptagning som skyddas enligt 46 § upphovsrättslagen (URL). De utbrutna stillbilderna var ostridigt skyddade som fotografiska bilder enligt 49 a § URL till förmån för fotografen, Kent Ekeroth.
Kent Ekeroth förde en fastställelsetalan med yrkanden om rätt till dels skälig ersättning i
enlighet med 54 § första stycket upphovsrättslagen, dels ersättning i enlighet med 54 § andra stycket upphovsrättslagen avseende den ytterligare skada som det påstådda intrånget hade medfört. Härtill reste han anspråk på ersättning för kränkning av hans ideella rätt, bl.a. vad gällde utebliven namnangivelse vid SVT:s användning.
I ovan angivna PMÖD-dom prövades endast huruvida just SVT:s förfoganden stred mot Kent Ekeroths rätt enligt upphovsrättslagen – olika tidningsföretags förfoganden över Kent Ekeroths film- och bildmaterial hade redan tidigare prövats i andra domstolar med i huvudsak fokus på undantagen i 23 § URL (om återgivning av offentliggjorda konstverk och byggnader). I förevarande dom prövades således om förfogandena kunde anses falla inom ramen för inskränkningarna i 23 §, men även enligt 25 § URL om vissa friheter för nyhetsförmedling mm, och dessutom om de kunde anses utgöra parodier som i så fall skulle vara acceptabla oavsett det upphovsrättsliga skyddet och om publiceringarna i vart fall var tillåtna enligt grundläggande yttrande- och informationsintressen. En central fråga i alla mål med anknytning till Mobilfilmen har varit huruvida filmsekvenserna och stillbilderna som hade disponerats av SVT var att anse som offentliggjorda och vilken betydelse som detta i så fall skulle anses ha vid prövningen.
SVT gjorde sålunda gällande att ett flertal av dess förfoganden föll in under 23 § URL, dvs. såväl punkten 2, avseende återgivande av stillbilder i anslutning till kritiska framställningar, som punkten 3, i fråga om återgivande av Mobilfilmen i samband med en redogörelse för en dagshändelse. Invändningen gjordes gällande för stillbilderna. Även undantaget i 25 § URL om dagshändelse åberopades för ett flertal publiceringar. I tre fall åberopades ett förment undantag i svensk rätt för parodi, travesti och satir, med påstående om att dessa tre publiceringar helt föll utanför upphovsrättslagen eftersom de därmed inte utgjorde upphovsrättsliga förfoganden.
Vidare gjorde SVT gällande att upphovsrättslagens bestämmelser om ansvar och ersättningsskyldighet för intrång under inga förhållanden skulle tillämpas p.g.a. de yttrande- och informationsfrihetsintressen som låg bakom de omtvistade publiceringarna och som skyddas av 2 kap. 1 § regeringsformen, artikel 10 i Europakonventionen och artikel 11 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna invändning gjordes gällande beträffande samtliga SVT:s förfoganden.
Det är häri den principiellt kanske mest intressanta rättsfrågan framträder i detta mål – som även i övrigt rymmer en lång rad betydande frågeställningar – nämligen hur egendomsintressen ska vägas mot andra grundläggande intressen, såsom yttrande- och informationsfriheten. EUD har flera gånger prövat dylik intresseavvägning, senast i dom den 29 juli 2019, mål C-469/17, Funke Medien, varvid domstolen fann att pressfrihet och informationsfrihet inte kan motivera avvikelser från upphovsmans rättigheter vid sidan av sådana undantag och inskränkningar som anges i infosocdirektivet (om än nationella militära intressen kunde särbehandlas).
PMÖD:s dom
Offentliggörande
Med undantag för en stillbild konstaterar domstolen att det i målet var ostridigt att de förfoganden som är aktuella avsåg filmklipp och stillbilder ur Mobilfilmen, som inte hade ingått i den tidigare offentliggjorda SD-filmen. Samtliga filmklipp och stillbilder som SVT hade använt var hämtade från de sekvenser ur Mobilfilmen som AB Kvällstidningen Expressen tidigare hade tillgängliggjort för allmänheten. SVT hade inte gjort gällande några omständigheter i denna fråga, varför PMÖD konstaterade att de delar av Mobilfilmen som de aktuella filmklippen och stillbilderna hämtats från inte hade blivit offentliggjorda i upphovsrättslagens mening (d v s att faktiska offentliggöranden skett utan upphovsmannens medgivande).
Undantaget i 23 § i st tredje punkten URL
Eftersom det var en förutsättning för tillämpning av 23 § första stycket 3 upphovsrättslagen att det aktuella alstret är offentliggjort stod det enligt PMÖD redan av detta skäl klart att denna inskränkning i ensamrätten inte gäller i fråga om de förfoganden som SVT gjort, med den lakoniska slutsatsen att inskränkningen därför inte var tillämplig.
Undantaget i 25 § URL för rapportering av dagshändelse
PMÖD fann att SVT:s återgivning inte avsett något annat än själva filmklippen ur Mobilfilmen. Det var alltså inte fråga om en situation där alstret har synts eller hörts under en dagshändelse som SVT har rapporterat om. SVT:s återgivning av ett inslag i tv-programmet Agenda från den 13 november 2016, som illustrerats med bl.a. två förstasidor av tidningen Expressen som i sin tur återgav tre stillbilder ur Mobilfilmen, var inte heller en situation där alstret har synts eller hörts under en dagshändelse som SVT har rapporterat om. Av dessa skäl var inskränkningen i 25 § upphovsrättslagen inte är tillämplig.
Parodiundantaget
PMÖD begår en lång analys av existens av och i förekommande fall räckvidd hos ett ”parodiundantag” i svensk rätt. Med utgångspunkt i de kriterier för en parodi som EU-domstolen ställt upp bedömde PMÖD att vissa av SVT:s ”alster” erinrade om det existerande alster som utgjordes av Mobilfilmen, eftersom SVT:s alster till och med innefattade sekvenser av bildupptagningen från Mobilfilmen. Genom att filmsekvenserna hade kombinerats med kommentarer eller musik skiljde sig SVT:s alster dock märkbart från Mobilfilmen och hade genom kommentarerna och musiken fått ett humoristiskt eller förlöjligande syfte. PMÖD bedömde därför att SVT:s alster innefattade en användning av Mobilfilmen i parodisyfte och noterade att det enligt EU-domstolens praxis inte är någon förutsättning att en parodi måste uppvisa egen originalitet för att undantaget ska vara tillämpligt. SVT:s användning var därmed tillåten i enlighet med ett dylikt parodiundantag för vissa av dess förfoganden.
Proportionering mellan egendoms- och yttrandefrihetsintressen
Det som enligt PMÖD talade mot att SVT:s yttrandefrihet skulle begränsas var framför allt att SVT:s förfoganden hade syftat till en journalistisk granskning av ett klandervärt beteende hos en politiker i ledande ställning. Men eftersom inget hindrat SVT från att rapportera om händelserna hade informationsfrihetsintressen kunnat tillgodoses utan att det var nödvändigt för SVT att framställa exemplar av Mobilfilmen eller att göra den tillgänglig för allmänheten.
Vid intresseavvägningen fann PMÖD att Kent Ekeroths intresse av egendomsskydd för den icke offentliggjorda Mobilfilmen i detta fall vägde tyngre än SVT:s yttrande- och informationsfrihetsintressen att använda Mobilfilmen. Det förhållandet att AB Kvällstidningen Expressen redan tidigare hade gjort Mobilfilmen tillgänglig för allmänheten medförde ingen annan bedömning, eftersom Kent Ekeroth fortfarande haft ett intresse av att så långt möjligt skydda sin egendom. Hänsyn till SVT:s yttrande- och informationsfrihetsintressen kunde därför inte medföra att SVT skulle anses haft rätt att företa förfoganden avseende Kent Ekeroths Mobilfilm.
Kränkning av Kent Ekeroths ideella rätt
PMÖD fann det visat att SVT i åtta fall hade kränkt Kent Ekeroths ideella rätt genom att inte ange hans namn eller genom att ange felaktiga uppgifter av betydelse för vem som hade tagit de fotografiska bilderna.
Kommentar
PMÖD är en prejudikatinstans för immaterial- och marknadsrättsliga mål, något som får sägas ha markerats av att PMÖD mycket sällan under sin i o f sig kortvariga existens har lämnat det medgivande till överprövning hos Högsta domstolen som likväl existerar (”ventil”), men som lagen anger som ett PMÖD:s exklusiva avgörande. PMÖD:s domar på immaterialrättens område får sägas ha präglats av en mycket hög ambition att väl axla det ansvar som en instans för en slutlig prövning måste bära, således genom att leverera välskrivna och genomarbetade domar. Förevarande dom utgör inget undantag härvidlag. PMÖD har dock medgett överprövning i Högsta domstolen och en sådan kommer att ske såvida erforderligt prövningstillstånd i sinom tid meddelas.
Skälet till detta är förmodligen att ”Järnrörsmålet” rör en ovanligt lång rad av principiellt viktiga spörsmål, såsom vägningen mellan egendomsintressen och fundamentala intressen som yttrande- och informationsfrihet, räckvidden hos viktiga och laggivna inskränkningar i upphovsrätten, existensen av ett parodiundantag trots upphovsrättslagens tystnad, möjligheterna att utdöma skadestånd under förevarande omständigheter och, inte minst, EU-rättens position i sammanhanget och hur svensk domstol ska förhålla sig exempelvis vid diskrepanser mellan skriven svensk lag och ett gällande EU-direktiv, innebörden av direktivkonform tolkning etc. PMÖD konstaterar korthugget: ”Målet rör frågor där det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att ett överklagande prövas av Högsta domstolen. Patent- och marknadsöverdomstolen tillåter därför att domen överklagas”, med hänvisning till 1 kap. 3 § tredje stycket lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar.
Sannolikt kommer således Högsta domstolen att (om)pröva en hel del av det som PMÖD förvisso lagt mycken möda på att reda ut och klarlägga. Det är likväl motiverat för den intresserade att noga studera PMÖD:s dom och förevarande publicering i NIR ter sig fullt rimlig oavsett att målet således inte är slutligen avgjort. Här ska helt kort fokus läggas på några fenomen som säkert kommer att uppmärksammas i doktrin och praxis framöver.
Beträffande undantaget i 23 § 1 st tredje punkten URL konstaterar PMÖD att det finns skillnader i uttryckssätt mellan 23 § första stycket 3 upphovsrättslagen och artikel 5.3 c i infosocdirektivet. Bestämmelsen i URL innehåller ett villkor – att det ska vara fråga om offentliggjorda alster – som i vart fall inte uttryckligen återfinns i artikeln i direktivet. Sett till ordalydelsen är inskränkningen enligt upphovsrättslagen därför snävare än motsvarande inskränkning enligt direktivet (jfr prop. 2004/05:110 s. 83 f.).
Även beträffande 25 § URL är PMÖD:s utgångspunkt att inskränkningen avseende återgivning i tv ska tolkas direktivkonformt med artikel 5.3 c i infosocdirektivet. En jämförelse visar att det även här finns skillnader i uttryckssätt mellan 25 § upphovsrättslagen och artikel 5.3 c i direktivet. I artikel 5.3 c i direktivet återfinns ju inte den begränsning som finns i 25 § upphovsrättslagen angående att det ska vara fråga om alster som ”syns eller hörs under en dagshändelse”.
Oavsett om det svenska genomförandet av direktivet skulle vara felaktigt på dessa punkter, såvitt gäller såväl 23 § 1 st tredje punkten som 25 § URL, såsom SVT hade fört fram, bedömde PMÖD att det inte var möjligt att genom en direktivkonform tolkning åsidosätta kravet, såvitt gäller punkten i 23 §, på att det ska vara fråga om offentliggjorda fotografiska bilder för att inskränkningen ska vara tillämplig, eftersom en sådan tolkning skulle stå i strid med ordalydelsen i 23 § första stycket 3 upphovsrättslagen. Och vidare, även om utformningen av 25 § URL i och för sig ansluter till artikel 10 (bis) i Bernkonventionen så är det ändå tydligt att inskränkningen enligt upphovsrättslagen är mer begränsad än motsvarande inskränkning enligt direktivet. Samma PMÖD:s slutsats således; oavsett om det svenska genomförandet av direktivet skulle vara felaktigt på denna punkt var det inte är möjligt att genom en direktivkonform tolkning förbigå villkoret att det ska vara fråga om alster som syns eller hörs under en dagshändelse för att inskränkningen ska vara tillämplig, eftersom en sådan tolkning skulle stå i strid med ordalydelsen i 25 § upphovsrättslagen.
När det gäller SVT:s nyhetsrapportering i tv samt på svtplay.se och svt.se har PMÖD således bedömt att upphovsrättslagens inskränkning härvidlag inte möjliggör någon tolkning i strid med ordalydelsen. Patent- och marknadsöverdomstolens bedömningar medförde därför att SVT inte hade rätt att göra sådana förfoganden med stöd av någon inskränkning. Inte heller en avvägning i förhållande till SVT:s yttrande- och informationsfrihetsintressen skulle leda till en annan bedömning. Det har onekligen sitt intresse att (om Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd) få del av hur Högsta domstolen kommer att se på dessa tolknings- och tillämpningsmöjligheter av svensk upphovsrätt.
Beträffande frågan om parodi etc. bör noteras att Patent- och marknadsdomstolen hade bedömt att det på grund av EU-rättens utveckling inte längre var möjligt att tillämpa svensk praxis på samma sätt som tidigare. PMÖD uttalar dock klart att det faktiskt finns ett parodiundantag i svensk rätt, men att detta ska tolkas konformt med EU-rätten. PMÖD:s analys av förutsättningarna för existensen av ett parodiundantag – som ju inte alls uttryckts i URL, det har blott berörts i lagmotiv och någon enstaka dom av Högsta domstolen utan särskilt hög distinktion – är i mina ögon stark och logisk, men långtifrån given. Ett genomarbetat prejudikat av Högsta domstolen är välkommet.
Jan Rosén
